Övningar

Övningar - Information för Vårdgivare

Avsnittet presenterar en samling grundläggande fysioterapeutiska övningar anpassade för olika kroppsställningar och förmågor. Dessa övningar, som utförs i positioner som stående, gående, sittande, liggande på rygg eller mage, och på alla fyra, är utformade för att förbättra kroppskännedom, balans och motorisk kontroll. Genom att noggrant observera patientens reaktioner och anpassa övningarna efter deras individuella behov, syftar de till att främja fysisk och mental välbefinnande. Övningarna inkluderar bland annat tekniker för att förbättra hållning, andning, och muskelstyrka, samt övningar som stimulerar både extern och intern kroppsuppfattning.

Barnets normala motorik

Vårt mående men även tillgång till mentala funktioner kan märkas i rörelsemönster och i fysiska förmågor. Personer som inte fått grundläggande psykiska behov tillgodosedda kan uppvisa fysiska tillkortakommanden. Med hjälp av kunskap om barnets normala motoriska utveckling och förmåga upptäcks eventuella brister även hos vuxna. Det kan vara svårighet att koordinera, minskad bålrotation, omoget gångmönster eller för hög eller låg spänningsgrad i viss muskulatur. Med ett vitalt och rätt anpassat rörelsemönster fungerar även de psykologiska processerna bättre. En förmåga att dosera sin energi i förhållande till behov och söka naturlig balans mellan vila och aktivitet är exempel på en underliggande psykisk förmåga att hantera livet. I behandlingen behöver valet av övningar anpassas till den lägsta grad av motorisk utvecklingsnivå som patienten uppvisar. Förmågor som är högre är ofta inlärda kompensationsmönster, vilka lätt kan raseras om personen saknar grundläggande mognad i sina motoriska färdigheter.


Fysioterapeutisk bedömning

Terapeutens bedömning av patienten börjar direkt. Hen avläser kroppshållning, ögonkontakt, mimik. Rörelsekvaliteer i form av rytm, medrörelser, och i viss mån även andning kan ge en snabb bild av patientens mående i stunden. En stor vikt läggs på mötet, att ge patienten en trygg kontakt är främsta fokus. Terapeuten behöver vara i total närvaro för att tona in patienten rätt. I det fortsatta samarbetet med patienten kommer terapeuten behöva agera trygghetsankare / förälder utan att för den skull bli en auktoritet. 

Vi kan använda oss av utvärderade bedömningsinstrument där rörelsekvaliteer hos patienten värderas. Intervjuinstrument kan ge en en bild av hur patienten mår. Utvärdering sker ofta fortlöpande men de standardiserade instrumenten blir en hjälp i fortsatt forskning. 

Övningsupplägg

Första insikt behöver vara var patienten befinner sig i förhållande till sitt toleransfönster. För de med mycket hög eller låg grad av uppvarvning kan det behöva arbetas mer renodlat med autonom reglering. Detta genom att med baroreceptorernas påverkan med motståndsandning och och anpassad muskelaktivering  framkalla tryckförändringar i halskärlen vilket ger ett fysiologiskt svar i form av blodtrycks balansering och sympatikusreglering. Ibland är även detta för svårt och patienten behöver närma sig en närvaro med stöd av annat fokus såsom att ta in omgivning eller med ytlig beröringskänsla, exteroception. 

Efter den inledande bedömningen och vid behov behandlingen går träningen sedan ut på att:


Stimulera vagusnerven genom ljudframkallade vibrationer där den förlängda utandningens parasympatiska svar används. I flera av övningarna används ljudande där m-ljudet är särskilt vibrerande. Entonigt för att inte prestation eller kognition ska påverka.

Vetskapen om de psykologiska förmågornas uttryck i kroppen gör att vi kan välja övningar utifrån behov. Såsom att benstyrka och fotkontakt ger en känsla av stabilitet och känsla av att välja sin väg, (kompetens att ta sig bort ur ohälsosamma situationer). Att tryck från armar och händer stimulerar känslan av att sätta gränser och kunna försvara sig är ett par exempel. Övningar som stimulerar känsla av att hela kroppen är en och inte tudelad, ger en jagstyrka som ofta beskrivs.

Övningsbank

Vi arbetar utifrån grundövningar i stående, gående, sittande, ryggliggande, magliggande, fyrfota, knästående med anpassningar utifrån patientens förmåga och behov. Terapeuten behöver kunna läsa av och komma fram till vad som för stunden ska tränas. Om övningarna känns för pressande kommer det att visa sig hos patientens andning och förmåga till närvaro. 


Exempel på grundövningar


Stående övningar:


Gående:


Ryggkrokliggande:


Magliggande:


Fyrfotastående:


Sittande: